Tillsammans med din veterinär kan du ta initiativ till behandling av din hunds epilepsi14 January 2016

Epilepsi kan grovt delas upp i två typer: primär (eller ideopatisk) och sekundär (eller symptomatisk).

Primär epilepsi

De flesta hundar som får diagnosen epilepsi har primär epilepsi, det vill säga det går inte att fastställa någon bakomliggande orsak till anfallen.

Hundar med primär epilepsi är i övrigt helt friska. Det går inte att se på en hund att den har primär epilepsi. Det kan man bara få reda på genom att fråga ägaren eller om man ser att hunden får ett anfall.

Dessvärre finns det inget enskilt test för att avgöra om din hund har primär epilepsi. Veterinären måste först genomföra en rad tester för att utesluta sekundär epilepsi, innan han/hon kan ställa diagnosen (Se ”Diagnos” och "När du talar med veterinären” för mer information)

Primär epilepsi kan drabba alla hundar, men några av de raser som oftast utvecklar sjukdomen är:

Sekundär epilepsi

Sekundär epilepsi betyder att det är en bakomliggande sjukdom som gör att hunden får anfall. När hunden kommer till veterinären föreslår han eller hon eventuellt några tester för att undersöka om det är ett bakomliggande hälsoproblem som orsakar hundens anfall. Åkommor som kan leda till att hunden får anfall är bland annat:

  • Huvudskador
  • Hjärntumörer
  • Lever- eller njurproblem
  • Infektioner
  • Förgiftning (t.ex. insektsbekämpningsmedel)
  • Lågt blodsocker

Hur vanligt förekommande är epilepsi?  

Epilepsi är en relativt vanlig sjukdom hos hundar. Fem av 100 hundar diagnostiseras med sjukdomen. Primär epilepsi kan drabba alla hundar, men sjukdomen är mer utbredd bland renrasiga hundar. De flesta hundar med epilepsi får sitt första anfall mellan ett och fem års ålder.